Vi begav oss iväg till backen. Med viss fundering om hur vi skulle få med rullstolen så stegade vi fram till liften. Det ordnade sig förstås lätt genom att den fick åka i en egen korg före oss, så att den skulle stå på plats när vi kom upp. Permon fick bli kvar nere. Så tog vi nästa korg. Det var inga problem. Plötsligt satt jag där och dinglade med benen några meter ovanför marken och undrade varför jag inte gjort det förut.
Det bar iväg i sakta mak uppför, upp mot kalfjället. Ju högre vi kom desto bättre blev förstås utsikten, även om den var bakom vår rygg, vinden blåste allt mer och det blev kallare. Men det gjorde inget för jag var förberedd med både ulltröja och vinterjacka, benvärmare och mössa. Jo, det är sommar.
När vi väl kom upp så väntade en vidunderlig utsikt över Hemavan och fjällen. Våra fantastiska vidder blev nästan ännu mer uppenbara för mig nu på sommaren än på vintern.
När vi beundrat utsikten och pratat en stund med Hasse, som skötte liften där uppe, så satte vi oss i liften och fick nu åka med utsikten åt rätt håll på vägen ner. Det var en riktigt härlig fjälltur, på det bekväma och smidiga sättet. Rekommenderas varmt!
Maten tjatar jag inte om idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar