söndag 27 december 2015

Det händer saker

Nu är det jul igen, eller ja, julhelgen är i stort sett över. Den har varit rolig, med föräldrar, syskon och deras familjer på plats. Alla samlade. Årets julsällskapsspel blev Camel up, som krävde tre akademikers kloka hjärnor för att förstå reglerna till. Ett par trevliga spelkvällar hann vi dock med. 


Snart stundar ett nytt år och för mig kommer det att bli ett spännande år, eftersom det kommer att inledas med en flytt till Umeå. Slutligen beslöt jag mig för att testa något nytt för att underlätta mitt arbete. Nu börjar något nytt, men ändå ett kärt återseende. Stan lockar med allt som där finns - vänner, aktiviteter, mat... Och en ny lägenhet upptar nu det mesta av min tid, med planering.

En del av mig tycker att vissa saker känns motiga. Att genomföra en flytt igen var inte vad jag räknat med så snart. Allt praktiskt som måste ordnas. 

Sen är det det som jag måste lämna. Jag älskar fjällen och mitt lilla hus. Lilla huset får nu vårdas av andra, trevliga människor. Fjällen får jag väl besöka så ofta jag kan. De står kvar. De får vänta medan jag drar ut på nya äventyr. 


söndag 25 oktober 2015

För mycket

Jag har en tendens att vilja mycket. För det mesta snurrar det fullt med ideer i huvudet om än det ena än det andra. Dessutom har hag svårt att säga nej eller inse att jag har mina begränsningar, och många saker känns helt nödvändiga. Men det kan bli för mycket. Det har jag fått erfara den senaste tiden. 

Snarare så har jag ganska länge känt att det är mycket, men tryckt det åt sidan, eftersom det inte har funnits utrymme för annat, har jag tyckt. 

För ett par månader sedan insåg jag dock att jag faktiskt på riktigt måste dra ner på tempot. Kroppen sa nej på flera olika sätt som inte gick att trycka åt sidan. 

Jag är fortfarande i en fas då jag ska försöka handskas med ett annat tempo samt finna vad det tempot är och det tillståndet egentligen innebär rent praktiskt, så att jag inte plötsligt är tillbaka i gamla vanor igen. Det är svårt att bryta vanor. Jag måste också byta inställning till mitt sätt att se på saker och ting. Jag måste omvärdera en del områden och ännu har jag inte omvärderat klart. 

På ett sätt är det spännande att se var jag hamnar till slut, men det är också en inte enkel process som tar på krafterna både fysiskt och psykiskt. 

Livet har många vägar man kan välja på och ibland är det svårt att välja, kanske mest för att man inte vet var vägen kommer att leda. Jag har varit en sån person som haft en bestämd uppfattning om vilken väg jag ska ta och var den ska leda, men ju äldre jag blir desto mindre vet jag om var jag är på väg. 

Det här var väl ett otroligt flummigt inlägg? Kanske visar i vilket tillstånd jag befinner mig just nu. 




tisdag 1 september 2015

Finna lugnet i stormen

Då var allt i sin ordning igen. Några veckor in i jobbet efter semestern. Möten och resor bokas och det är precis som att landet inte stått stilla under sommarveckorna. 

Jag förundras även lite över att vi faktiskt kollektivt låter saker och ting vara just stilla under sommaren. Tur att det inte är så i alla länder så fort det blir varmt och soligt. Funkar väl här då det bara handlar om en begränsad period av året... 


Helgen bjöd på jobb nere i Skåne, Vejbystrand, och i slutet av en givande dag var det skönt att gå ner till havet och känna solens värmande strålar och bara njuta en stund. 



torsdag 13 augusti 2015

Förändring

Varje år när semestern är slut och sommarkvällarna blir mörkare och kallare börjar jag längta efter förändring. Kanske för att övergången från semester till jobb blir ganska abrupt och innebär att semestervanorna ska bytas ut mot jobbvanorna. Hösten har alltid lockat mig. Ett nytt år ligger framför en och det känns spännande att se vad det kommer att medföra. För mig betyder hösten mer en början på något nytt än ett nytt år i almanackan. Medgång och motgång, växlande om varandra, förhoppningsvis med mer medgång än motgång. Det är också upp till en själv.

Det handlar inte bara om att följa med, utan också vilka förändringar som man själv vill se och tänker genomföra. Kanske nya mål på jobbet, nya mål med träningen, kanske skaffa en en ny hobby... tankarna spinner iväg när möjligheter öppnar sig. Viktigt är att tro på sig själv och sedan bara slänga sig ut.


måndag 3 augusti 2015

Tofu - en så-här-gör-du-odyssé med bilder

Tofu är vanligt att veganer äter istället för kött. (Det är förstås helt ok även för andra att äta tofu, såvida man inte känner att det hotar ens köttätande. Varning för vidgade vyer. Alltså inte helt riskfritt.)

Tofu är en form av ost av sojabönor. Jag hade fått för mig att det är rätt komplicerat att göra själv och helt lätt är det inte, kan jag säga nu när jag har testat. Egentligen är det inte svårt. Mer att det tar tid och på vägen är det några moment.

Receptet hittade jag i tidningen Vego nr 2/2015. Jag, som ofta gör avsteg från recept, har följt detta helt och hållet, eftersom jag var rädd att det inte skulle bli nån tofu annars. Om du vågar testa så gör man såhär:

Grundrecept sojamjölk eller tofu
Ger ca 5 liter sojamjölk eller ett block tofu ca 400 g, samt 1 liter okara.

500 g sojabönor
5 msk äppelcidervinäger
vatten

Utrustning som behövs:
stor gryta
silduk med ställning

Blötlägg sojabönorna i rikligt med vatten 10-12 timmar. Häll av vattnet.



Mixa bönorna med nytt vatten till en slät massa. Använd så mycket vatten som krävs för att mixern/matberedaren ska klara av jobbet.

 

Här kan jag säga att det inte räcker med en "normalstor" matberedare om drygt 1,5 liter. I sådana fall måste du dela upp det i två omgångar. Jag testade och det blev översvämning, men när jag sen delade den i två omgångar så funkade det. Det framgår inte riktigt i receptet i tidningen att det blir så pass stora volymer. Det behövs även en 10 liters gryta för att rymma all mängd.

Koka upp 4 liter vatten i en stor kastrull (alltså helst en gryta om 10 liter) eller två mindre kastruller. Rör ner sojamassan och låt sjuda upp.



Ta därefter av från plattan och låt stå i 5 minuter. Koka upp ännu en gång och sila.



Nu har du sojamjölk som ska bli till tofu. Spara restmassan av bönfibrer. På japanska kallas det för okara och är användbar som sojafärs, i bakning, i sallader och röror.



Rengör silduken så gott det går, den ska användas igen.

Låt sojamjölken svalna något och värm den därefter ännu en gång. Låt sjuda i ca 5 minuter under omrörning. Värm 5 msk äppelcidervinäger och 6 dl vatten i en separat kastrull.



Ta av sojamjölken från plattan och häll i 1/3 av vinäger/vattenblandningen. Rör ett varv medsols med sleven, håll sedan sleven still till dess att virveln avstannat. Vänta 5 minuter. Häll därefter i resterande vinägervatten och rör ett varv motsols. Låt stå i 15 minuter. Nu ska mjölken ha koagulerat till en klumpig massa.



Lyft försiktigt över klumparna, gärna med en hålslev, till silduken som placerats över ett durkslag och låt den rinna av.



Pressa sedan ur så mycket vätska som möjligt innan duken med tofu placeras i kallt vatten (här gjorde jag ett avsteg från receptet för jag satte den inte i något kallt vatten), under press från något tungt, i 30 minuter.


Tofu under press...













Klart!



Tofun håller i kylen i några dagar, kan sättas i vattenbad i kylen, enligt receptet. Jag lade en bit i kylen i en skål utan vatten, håller säkert några dagar, och så frös jag in resten, även okaran.

Betydligt godare än den köpta tofun som jag inte är något fan av. Nu är det bara att experimentera. Tofu smakar inte så mycket utan behöver en del kryddor. Hittills har jag gjort följande av tofun.


Tofubiffar med rostad blomkål

Marinerad och stekt tofu med sallad
Okara-wok, kryddad och stekt okara med ris

söndag 2 augusti 2015

En händelserik sommar

Förra sommaren tyckte jag var en riktig dålig sommar när det kom till aktiviteter. Jag åkte ingenstans på semestern och hemma hände det inte mycket. Vädret var förstås fantastiskt, till skillnad mot i år. I alla fall så låg nog förra sommarens leda till grund för att det denna sommar har blivit väldigt mycket istället. Bråvalla, Almedalen, Småland och sen rawfood-festivalen Fresh Food Festival i Danmark och så hem.

Måste nämna några ord om rawfood-festivalen även om det står mer om det i min andra blogg sophielovesraw. Jag insåg att den helgen kom att handla mindre om rawfood och mer om hälsa i stort och att älska sig själv, om att vilja det som är bäst för ens eget mående. Jag har aldrig varit på något liknande förut och jag tycker sannerligen att detta är något som alla borde uppleva för sin egen skull. En riktig ego-helg. Ego på ett bra sätt, för om du prioriterar ditt eget välmående, så gynnar det både dig och alla i din omgivning.



Festivalen hölls i ett fint område på landet, en internatskola som är stängd på sommaren. Själva rummen var inte så märkvärdiga, men man spenderade ändå inte så mycket tid där. Ca 90-100 personer deltog i festivalen och från förmiddag till kväll hölls olika föreläsningar om hälsa och välmående, och om rawfood. Frukost, lunch och middag bestod av rawfood förstås, men det är ju fantastiskt att få en riktig rivstart om man vill sätta igång med att prioritera sig själv.

Som vanligt när jag kör igång helt med rawfood känner jag rätt snabbt av en massa positiva förändringar i kroppen. Det är härligt när jag känner hur kroppen mjukas upp, och så börjar jag fundera över vad jag egentligen stoppar i mig mellan varven och varför. Sedan festivalen har jag varit rätt strikt med att hålla mig till frukt och grönt. Jag har känt mig peppad och helt uppfylld av positiva känslor efter festivalen och tänker nog åka nästa år igen.

Efter äventyren söderut blev det ett par dagar i stugan. Jag uppskattade verkligen att komma till hemtrakterna och lugnet i stugan efter en månad ute på färd. Det är kul att vara ute och fara, men till slut orkar inte hjärnan med allt nytt som man ska uppleva. Och så är det rätt tröttsamt att packa i och ur bilen hela tiden... Till slut vill jag bara vara i välbekant miljö och ta det lugnt.



Nu börjar det kännas som att jag har haft en enormt lång ledighet och då har jag ändå en veckas semester kvar. Jag kan säga att det har jag inte upplevt sedan jag pluggade, då jag hade sommarlov. Jag har inte haft semester fem veckor i rad nån gång tror jag, men det känns som ett klokt beslut för nu börjar jag känna mig laddad för jobbet igen.

Här hemma har det inte gjort så mycket om vädret ville vara lite bättre, men det här är ju vanlig sommar i fjällen. Semesterns upplevelser finns kvar i minnet och förgyller dagarna ändå.

lördag 11 juli 2015

Roadtrip - Ingen plan är också en plan

Jag planerar sällan långt i förväg och nästan aldrig i detalj, vilket säkerligen är till förtret för en del (t ex assistenterna), men jag tycker inte om fasta ramar och föredrar frihet. Särskilt när jag är ledig. 

Jag började dagen utan någon plan. Sista semesterdagen i Småland, så mycket visste jag. Och så fanns det ett håll vi inte hade åkt mot, härifrån. Norrut. Mot Mönsterås. 

Hade ingen som helst aning om Mönsterås hade nåt att erbjuda, men ut på E22 bar det av. Hann bara köra en liten bit när plötsligt en sån där brun skylt med en blomma dök upp som visade att det fanns nåt sevärt efter vägen, "Mönsterås kustväg", stod det och jag svängde av. "Vi tar den här vägen istället", informerade jag mina föräldrar. De börjar vara vana vid det här laget att  jag plötsligt viker av och tar en annan väg än jag först sagt. Jag hörde inga protester. 

Vi kom in efter en jättemysig väg, som gick in i skogen, med små gulliga torp mellan varven. Ett ställe som jag särskilt tyckte om var en stor alle i Strömsrum kantad med stora gamla ekar och en stenmur som ledde fram till ett gammalt träslott. Man kände riktigt historiens vingslag. Blev tvungen att googla stället när jag kom hem. 


Så småningom kom vi fram till Mönsterås, ett sött litet samhälle med gamla anor. 


Besöket där blev dock kort, eftersom vi blivit hungriga och jag dissade vägkrogen. Istället blev vi tipsade att uppsöka ett kafe utanför samhället, Nynäs cafe. Där fanns en riktigt god vällagad buffe med mat även för mig. 

Där blev vi varandes en stund, för jag upptäckte att det fanns en minigolfbana där, och minigolf är ju kul! Jag ville förstås spela en runda. 



På väg hem blev det även ett spontanstopp vid en gammal klosterruin. Jag är inte så kulturellt eller historiskt bevandrad, men dock väldigt intresserad. Har inte haft riktigt koll på att detta område kring Kalmar bär på all denna viktiga historia. Här har Kalmarunionen slutits (förstås) och här har strider mellan svenskar och danskar stått, eftersom gränsen mellan länderna en gång legat här i närheten. Tänk allt som har hänt här! 


Började dagen utan plan och har hunnit lära mig en hel del bara sen i morse men nu, när vi åkt i alla väderstrecks riktning kring denna bygd börjar det vara dags att lämna området och ta del av mer kultur i Skåne istället.