Det händer saker

Nu är det jul igen, eller ja, julhelgen är i stort sett över. Den har varit rolig, med föräldrar, syskon och deras familjer på plats. Alla samlade. Årets julsällskapsspel blev Camel up, som krävde tre akademikers kloka hjärnor för att förstå reglerna till. Ett par trevliga spelkvällar hann vi dock med. 

Snart stundar ett nytt år och för mig kommer det att bli ett spännande år, eftersom det kommer att inledas med en flytt till Umeå. Slutligen beslöt jag mig för att testa något nytt för att underlätta mitt arbete. Nu börjar något nytt, men ändå ett kärt återseende. Stan lockar med allt som där finns - vänner, aktiviteter, mat... Och en ny lägenhet upptar nu det mesta av min tid, med planering.

En del av mig tycker att vissa saker känns motiga. Att genomföra en flytt igen var inte vad jag räknat med så snart. Allt praktiskt som måste ordnas. 

Sen är det det som jag måste lämna. Jag älskar fjällen och mitt lilla hus. Lilla huset får nu vårdas av andra, trevliga människor. Fjällen får jag väl besöka så ofta jag kan. De står kvar. De får vänta medan jag drar ut på nya äventyr. 

För mycket

Jag har en tendens att vilja mycket. För det mesta snurrar det fullt med ideer i huvudet om än det ena än det andra. Dessutom har hag svårt att säga nej eller inse att jag har mina begränsningar, och många saker känns helt nödvändiga. Men det kan bli för mycket. Det har jag fått erfara den senaste tiden. 

Snarare så har jag ganska länge känt att det är mycket, men tryckt det åt sidan, eftersom det inte har funnits utrymme för annat, har jag tyckt. 

För ett par månader sedan insåg jag dock att jag faktiskt på riktigt måste dra ner på tempot. Kroppen sa nej på flera olika sätt som inte gick att trycka åt sidan. 

Jag är fortfarande i en fas då jag ska försöka handskas med ett annat tempo samt finna vad det tempot är och det tillståndet egentligen innebär rent praktiskt, så att jag inte plötsligt är tillbaka i gamla vanor igen. Det är svårt att bryta vanor. Jag måste också byta inställning till mitt sätt att se på saker och ting. Jag måste omvärdera en del områden och ännu har jag inte omvärderat klart. 

På ett sätt är det spännande att se var jag hamnar till slut, men det är också en inte enkel process som tar på krafterna både fysiskt och psykiskt. 

Livet har många vägar man kan välja på och ibland är det svårt att välja, kanske mest för att man inte vet var vägen kommer att leda. Jag har varit en sån person som haft en bestämd uppfattning om vilken väg jag ska ta och var den ska leda, men ju äldre jag blir desto mindre vet jag om var jag är på väg. 

Det här var väl ett otroligt flummigt inlägg? Kanske visar i vilket tillstånd jag befinner mig just nu. 

Finna lugnet i stormen

Då var allt i sin ordning igen. Några veckor in i jobbet efter semestern. Möten och resor bokas och det är precis som att landet inte stått stilla under sommarveckorna. 

Jag förundras även lite över att vi faktiskt kollektivt låter saker och ting vara just stilla under sommaren. Tur att det inte är så i alla länder så fort det blir varmt och soligt. Funkar väl här då det bara handlar om en begränsad period av året... 

Helgen bjöd på jobb nere i Skåne, Vejbystrand, och i slutet av en givande dag var det skönt att gå ner till havet och känna solens värmande strålar och bara njuta en stund. 

Förändring

Varje år när semestern är slut och sommarkvällarna blir mörkare och kallare börjar jag längta efter förändring. Kanske för att övergången från semester till jobb blir ganska abrupt och innebär att semestervanorna ska bytas ut mot jobbvanorna. Hösten har alltid lockat mig. Ett nytt år ligger framför en och det känns spännande att se vad det kommer att medföra. För mig betyder hösten mer en början på något nytt än ett nytt år i almanackan. Medgång och motgång, växlande om varandra, förhoppningsvis med mer medgång än motgång. Det är också upp till en själv.

Det handlar inte bara om att följa med, utan också vilka förändringar som man själv vill se och tänker genomföra. Kanske nya mål på jobbet, nya mål med träningen, kanske skaffa en en ny hobby... tankarna spinner iväg när möjligheter öppnar sig. Viktigt är att tro på sig själv och sedan bara slänga sig ut.

Tofu - en så-här-gör-du-odyssé med bilder

Tofu är vanligt att veganer äter istället för kött. (Det är förstås helt ok även för andra att äta tofu, såvida man inte känner att det hotar ens köttätande. Varning för vidgade vyer. Alltså inte helt riskfritt.)

Tofu är en form av ost av sojabönor. Jag hade fått för mig att det är rätt komplicerat att göra själv och helt lätt är det inte, kan jag säga nu när jag har testat. Egentligen är det inte svårt. Mer att det tar tid och på vägen är det några moment.

Receptet hittade jag i tidningen Vego nr 2/2015. Jag, som ofta gör avsteg från recept, har följt detta helt och hållet, eftersom jag var rädd att det inte skulle bli nån tofu annars. Om du vågar testa så gör man såhär:

Grundrecept sojamjölk eller tofu
Ger ca 5 liter sojamjölk eller ett block tofu ca 400 g, samt 1 liter okara.

500 g sojabönor
5 msk äppelcidervinäger
vatten

Utrustning som behövs:
stor gryta
silduk med ställning

Blötlägg sojabönorna i rikligt med vatten 10-12 timmar. Häll av vattnet.



Mixa bönorna med nytt vatten till en slät massa. Använd så mycket vatten som krävs för att mixern/matberedaren ska klara av jobbet.

 

Här kan jag säga att det inte räcker med en "normalstor" matberedare om drygt 1,5 liter. I sådana fall måste du dela upp det i två omgångar. Jag testade och det blev översvämning, men när jag sen delade den i två omgångar så funkade det. Det framgår inte riktigt i receptet i tidningen att det blir så pass stora volymer. Det behövs även en 10 liters gryta för att rymma all mängd.

Koka upp 4 liter vatten i en stor kastrull (alltså helst en gryta om 10 liter) eller två mindre kastruller. Rör ner sojamassan och låt sjuda upp.



Ta därefter av från plattan och låt stå i 5 minuter. Koka upp ännu en gång och sila.



Nu har du sojamjölk som ska bli till tofu. Spara restmassan av bönfibrer. På japanska kallas det för okara och är användbar som sojafärs, i bakning, i sallader och röror.



Rengör silduken så gott det går, den ska användas igen.

Låt sojamjölken svalna något och värm den därefter ännu en gång. Låt sjuda i ca 5 minuter under omrörning. Värm 5 msk äppelcidervinäger och 6 dl vatten i en separat kastrull.



Ta av sojamjölken från plattan och häll i 1/3 av vinäger/vattenblandningen. Rör ett varv medsols med sleven, håll sedan sleven still till dess att virveln avstannat. Vänta 5 minuter. Häll därefter i resterande vinägervatten och rör ett varv motsols. Låt stå i 15 minuter. Nu ska mjölken ha koagulerat till en klumpig massa.



Lyft försiktigt över klumparna, gärna med en hålslev, till silduken som placerats över ett durkslag och låt den rinna av.



Pressa sedan ur så mycket vätska som möjligt innan duken med tofu placeras i kallt vatten (här gjorde jag ett avsteg från receptet för jag satte den inte i något kallt vatten), under press från något tungt, i 30 minuter.



Tofu under press...

Klart!



Tofun håller i kylen i några dagar, kan sättas i vattenbad i kylen, enligt receptet. Jag lade en bit i kylen i en skål utan vatten, håller säkert några dagar, och så frös jag in resten, även okaran.

Betydligt godare än den köpta tofun som jag inte är något fan av. Nu är det bara att experimentera. Tofu smakar inte så mycket utan behöver en del kryddor. Hittills har jag gjort följande av tofun.



Tofubiffar med rostad blomkål

Marinerad och stekt tofu med sallad

Okara-wok, kryddad och stekt okara med ris

En händelserik sommar

Förra sommaren tyckte jag var en riktig dålig sommar när det kom till aktiviteter. Jag åkte ingenstans på semestern och hemma hände det inte mycket. Vädret var förstås fantastiskt, till skillnad mot i år. I alla fall så låg nog förra sommarens leda till grund för att det denna sommar har blivit väldigt mycket istället. Bråvalla, Almedalen, Småland och sen rawfood-festivalen Fresh Food Festival i Danmark och så hem.

Måste nämna några ord om rawfood-festivalen även om det står mer om det i min andra blogg sophielovesraw. Jag insåg att den helgen kom att handla mindre om rawfood och mer om hälsa i stort och att älska sig själv, om att vilja det som är bäst för ens eget mående. Jag har aldrig varit på något liknande förut och jag tycker sannerligen att detta är något som alla borde uppleva för sin egen skull. En riktig ego-helg. Ego på ett bra sätt, för om du prioriterar ditt eget välmående, så gynnar det både dig och alla i din omgivning.

Festivalen hölls i ett fint område på landet, en internatskola som är stängd på sommaren. Själva rummen var inte så märkvärdiga, men man spenderade ändå inte så mycket tid där. Ca 90-100 personer deltog i festivalen och från förmiddag till kväll hölls olika föreläsningar om hälsa och välmående, och om rawfood. Frukost, lunch och middag bestod av rawfood förstås, men det är ju fantastiskt att få en riktig rivstart om man vill sätta igång med att prioritera sig själv.

Som vanligt när jag kör igång helt med rawfood känner jag rätt snabbt av en massa positiva förändringar i kroppen. Det är härligt när jag känner hur kroppen mjukas upp, och så börjar jag fundera över vad jag egentligen stoppar i mig mellan varven och varför. Sedan festivalen har jag varit rätt strikt med att hålla mig till frukt och grönt. Jag har känt mig peppad och helt uppfylld av positiva känslor efter festivalen och tänker nog åka nästa år igen.

Efter äventyren söderut blev det ett par dagar i stugan. Jag uppskattade verkligen att komma till hemtrakterna och lugnet i stugan efter en månad ute på färd. Det är kul att vara ute och fara, men till slut orkar inte hjärnan med allt nytt som man ska uppleva. Och så är det rätt tröttsamt att packa i och ur bilen hela tiden... Till slut vill jag bara vara i välbekant miljö och ta det lugnt.

Nu börjar det kännas som att jag har haft en enormt lång ledighet och då har jag ändå en veckas semester kvar. Jag kan säga att det har jag inte upplevt sedan jag pluggade, då jag hade sommarlov. Jag har inte haft semester fem veckor i rad nån gång tror jag, men det känns som ett klokt beslut för nu börjar jag känna mig laddad för jobbet igen.

Här hemma har det inte gjort så mycket om vädret ville vara lite bättre, men det här är ju vanlig sommar i fjällen. Semesterns upplevelser finns kvar i minnet och förgyller dagarna ändå.

Roadtrip - Ingen plan är också en plan

Jag planerar sällan långt i förväg och nästan aldrig i detalj, vilket säkerligen är till förtret för en del (t ex assistenterna), men jag tycker inte om fasta ramar och föredrar frihet. Särskilt när jag är ledig. 

Jag började dagen utan någon plan. Sista semesterdagen i Småland, så mycket visste jag. Och så fanns det ett håll vi inte hade åkt mot, härifrån. Norrut. Mot Mönsterås. 

Hade ingen som helst aning om Mönsterås hade nåt att erbjuda, men ut på E22 bar det av. Hann bara köra en liten bit när plötsligt en sån där brun skylt med en blomma dök upp som visade att det fanns nåt sevärt efter vägen, "Mönsterås kustväg", stod det och jag svängde av. "Vi tar den här vägen istället", informerade jag mina föräldrar. De börjar vara vana vid det här laget att  jag plötsligt viker av och tar en annan väg än jag först sagt. Jag hörde inga protester. 

Vi kom in efter en jättemysig väg, som gick in i skogen, med små gulliga torp mellan varven. Ett ställe som jag särskilt tyckte om var en stor alle i Strömsrum kantad med stora gamla ekar och en stenmur som ledde fram till ett gammalt träslott. Man kände riktigt historiens vingslag. Blev tvungen att googla stället när jag kom hem. 

Så småningom kom vi fram till Mönsterås, ett sött litet samhälle med gamla anor. 

Besöket där blev dock kort, eftersom vi blivit hungriga och jag dissade vägkrogen. Istället blev vi tipsade att uppsöka ett kafe utanför samhället, Nynäs cafe. Där fanns en riktigt god vällagad buffe med mat även för mig. 

Där blev vi varandes en stund, för jag upptäckte att det fanns en minigolfbana där, och minigolf är ju kul! Jag ville förstås spela en runda. 

På väg hem blev det även ett spontanstopp vid en gammal klosterruin. Jag är inte så kulturellt eller historiskt bevandrad, men dock väldigt intresserad. Har inte haft riktigt koll på att detta område kring Kalmar bär på all denna viktiga historia. Här har Kalmarunionen slutits (förstås) och här har strider mellan svenskar och danskar stått, eftersom gränsen mellan länderna en gång legat här i närheten. Tänk allt som har hänt här! 

Började dagen utan plan och har hunnit lära mig en hel del bara sen i morse men nu, när vi åkt i alla väderstrecks riktning kring denna bygd börjar det vara dags att lämna området och ta del av mer kultur i Skåne istället. 

Roadtrip - Glasriket och Kalmar

Roadtrippen har fortsatt. Det har hunnit hända många saker men jag håller mig till det senaste. 

Befinner mig just nu med mina föräldrar i en stuga utanför Kalmar, närmare bestämt Rockneby bed and breakfast. Vi bor i en fin nybyggd stuga med ett grönsaksland och fruktträd utanför dörren. Fantastiskt! 

Den här delen av landet är en ny bekantskap. Jag som tycker att jag börjar ha rest runt överallt, men Sverige har mycket att erbjuda. 

Idag har vi åkt runt i Glasriket, en del av Småland där det finns många glashyttor. Kosta, Boda, Orrefors... Känns det igen? Vi har varit på alla de ställena. Så fantastiskt mycket fint det finns! Jag rekommenderar absolut en tur till glasriket. I Orrefors har tyvärr glastillverkningen lagt ner och den byn kändes som en skugga av sitt forna jag även om jag aldrig varit där, men man kunde se lokaler som antagligen haft full aktivitet, men nu bara är gapande hål. En  butik med fina glasprodukter fanns dock. 

Kosta var Orrefors raka motsats. Massor med aktivitet! Där åt vi en underbar buffe på Kosta Boda Art Hotel. Kanske lite exklusiv, men ändå värd det. Jättegod mat och fin miljö med konstverk av Ulrica Hydman Vallien. Till och med toaletten var utsmyckad! 

En stor glasoutlet ligger i Kosta, även en outlet med märkeskläder. Jag njöt ;)

I Boda finns ett glasmuseum som är värt ett besök. En del kul glaskonst. 

Kan inte säga annat än att vi har det bra. Det enda som kunde vara bättre är vädret. Känns som vanlig tärnasommar ute. 

Roadtrip - Från Zorn till Ziesel

Bilkörning måste vara beroendeframkallande. Jag borde rimligtvis inte vilja köra så mycket extra när jag är ledig, men då ser jag min möjlighet att få åka dit jag vill och ha tid att se det som jag vill se. Det måste vara något med friheten och äventyrslusten som driver på viljan att ge mig ut på vägarna.

Jag passar på att kombinera nytta med nöje och är nu ute på en resa som delvis innebär jobb och delvis semesternöjen. Almedalen stundar med jobbet till veckan, men just nu stundar musikfestival. Sedan igår morse har vi rest från Hemavan till Finspång, där vi nu har stationerat oss inför Bråvallafestivalen som börjar imorgon. Känns redan som ett spännande äventyr.

Vi har varit rätt effektiva idag. Förutom att vi har hunnit förflytta oss runt 50 mil så har vi även hunnit besöka Zornmuseet i Mora och kört Der Ziesel i Lima. Det gäller att nyttja tiden till max.

Måste säga att jag är imponerad av Zorn. Har tänkt på honom som en lite halvsnuskig gubbe som bara målar nakna kvinnor, men han visade sig vara en mångfacetterad konstnär och han har verkligen gjort fantastiska målningar! Inte underligt att han är en av våra mest kända konstnärer. Jag rekommenderar varmt Zornmuseet.

Vägen bar sedan vidare mot Lima, där vi hamnade på en väg som blev allt mindre och mindre och visade sig bestå av 3 mil grusväg i skogen. Eventuellt hade det varit bättre att satsa på de större vägarna, men de små vägarna lockar ibland... vem vill åka där alla andra åker?

Målet i Lima var att testa Der Ziesel i lite terräng. Återigen kommer frihetsperspektivet in i bilden. Der Ziesel skulle ge mig stor frihet att vara ute i naturen. Den är som en permo med bandsats på så den går i all möjlig terräng. Den är galen och jätterolig. Måste ha!

Nu ska jag smälta dagen och ladda inför festivalen imorgon. Mer äventyr väntar.

Gott från björken

Kommer ni ihåg det här? Jag hade nästan glömt bort den här gamla traditionen, till en kompis häromdagen påminde mig om att björksaven står redo i björkarna nu. I alla fall här uppe i norr. Längre ner i söder har tiden kanske redan passerat.

Björksav sägs vara otroligt nyttigt och bland annat hämma, och kanske till och med bota (?), cancer. Den innehåller bl a mineraler och antioxidanter. Björken sparar näring under vintern för att ha till våren när löven ska spricka ut. När det blir några plusgrader ute börjar björken förbereda för lövsprickningen och suger upp vatten från marken och näringen frigörs. Det är den saven som man kan tappa från trädet. Det funkar bara under några veckor på våren.

För att få ut det goda ur trädet kan man endera skära av en gren och tappa från den eller borra ett litet hål i trädet och tappa från det genom ett rör. Man kan få rätt många liter från ett träd, men var lite varsam mot trädet och ta måttligt från det för att inte skada det. Sen pluggar man igen hålet igen så fortsätter björken leva och "blöder" inte ihjäl.

Björksaven kan sparas i kylskåp i några dagar eller frysas ner om man vill spara den längre. Drick saven som den är eller använd i smoothie. Naturens egna näring! Skål!

Ut i naturen

Fortfarande är det mycket snö här i fjällen. Skillnaden är stor i vårt land just nu. När jag var i Stockholm för en vecka sedan blommade det i träden och på marken. I fjällen kom det flera decimeter mer snö...

Igår satt jag ute på sjön och njöt. Det var varmt och lugnt. Lite dragigt möjligtvis, men jag hade klätt mig ordentligt, och med vinden i ryggen och solen i ansiktet så var det en fröjd att vara ute. När jag befinner mig i stan kan jag ibland inte låta bli att tycka lite synd om människorna som befinner sig i stan hela tiden, långt från naturen... jag tror vi behöver närheten till naturen. Visste ni att grönska i städerna minskar brottslighet?

Naturen får oss att må bra och stressa ner. Inget nytt förvisso, men får alla uppleva det? Att sitta i en stadspark är en sak, men att vara ute i den riktiga naturen är en annan sak. Där har inte någon bestämt var träden ska stå och vilka blommor som ska växa var. Nej, vi måste mer ut i naturen.

Färspaj med harissa

Vill dela med mig av det här receptet som är riktigt gott!

Jag åt en afrikansk gryta på restaurang för flera år sedan. Den innehöll harissa, som är en nordafrikansk kryddblandning, ofta i sås/paste-variant. Den innehåller bl a chili, vitlök, spiskommun och nejlika. Jag tyckte inte att grytan var god, men något med harissan fastnade ändå i mitt sinne. Kanske en aning om att det borde vara gott, bara man använde harissan med rätt saker. 

För ett tag sedan köpte jag hem harissa i form av torrkrydda, inte paste, eftersom den stod där och utmanade mig i hyllan på affären. Nu verkar det dessutom som att harissa plötsligt har seglat upp bland mat-trenderna så den ligger helt rätt i tiden.

Den här pajen har jag gjort nu ett par gånger och den är en höjdare. Vid dagens lunchbjudning gick hela pajen åt! Gästerna var inte veganer kan jag tillägga. 

Färspaj med harissa (4 pers)

Pajskal

2 dl dinkelmjöl fullkorn

2 dl vetemjöl

1 dl Milda culinesse

en skvätt vatten

1 tsk bakpulver

Fyllning

1 pkt sojafärs

1 gul lök 

2-3 klyftor vitlök

1,5 dl chilisås

2 msk tomatpuré

1 dl vatten

2 tsk kinesisk soja

6 körsbärstomater

1-2 tsk harissa 

1,5 dl oatly iMat

salt, vitpeppar och svartpeppar

stekfett, t ex Milda culinesse (mjölkfritt) eller olja för att steka i

Garnering

Bananer eller citroner och tomater och ev lite oatly iMat

Blanda ingredienserna till pajskalet och arbetar ihop till en pajdeg. Tryck ut i en pajform och nagga degen innan du sätter in den i ugnen på 200 grader ca 20 min. Ta ut och låt svalna lite. 

Hacka den gula löken och stek lätt i stekpannan, tillsätt harissa och låt den stekas med en kort stund, tillsätt vitlöken och sojafärsen, tillsätt mer harissa. Stek lätt, fyll på med vatten om färsen blir alltför torr, men låt helst löken och färsen ta lite lätt brun färg, inte svart... Sojafärs har en tendens att bli torr och vill suga åt sig mycket vätska eller fett, så fyll på med vatten om det blir för torrt och vill brännas vid. Bränd sojafärs är inte gott. Tillsätt chilisås, tomatpuré, delade tomater, vatten och soja. Krydda upp med salt och peppar och eventuellt mer harissa. Låt stekas ihop en stund. Tillsätt sedan oatly iMat och låt koka ihop lite till. 

Fyll sedan pajskalet med fyllningen. Pajen har jag tidigare garnerat med bananer och oatly iMat, och idag testade jag med citronskivor och färska tomater på toppen och det var också riktigt gott, beror på om man vill ha söt eller syrlig paj. Jag gillar båda. 

Grädda i ugnen på 200 grader 20-30 minuter.

Ät med en massa sallad och t ex oliver eller andra smarriga tillbehör. 

Pajen är god, god, god! 

PS. Jag reserverar mig för måtten i recepten, som är ungefärliga, eftersom jag inte mäter när jag lagar mat, men smaka och lägg till som du vill.

Bland släkt och vänner

Den senaste månaden har inneburit ett ständigt flackande. Rest runt till Umeå, Stockholm, Göteborg, Malmö, Kristianstad och så hem igen. Ibland känns det riktigt lyxigt att få åka runt och ibland så vill jag bara hem. En klar fördel är när man får träffa och umgås med härliga människor i alla fall.

Påskfirande har det varit också. Det blev en riktig återhämtningsdag uppe på fjället i lördags. Jag kom från ett helt snöfritt och grått södra Sverige, till de fantastiskt snöiga, vackra och soliga fjällen. Påsken gav några riktigt avslappnande dagar. Mer sådana åt folket!

Jag gillar till och med sista dagarnas snöstorm, även om vi inte har behov av några fler decimeter snö, men det känns lite befriande när stormen suger tag i huset, viner runt knuten, virvlar upp massor med snö och får småfåglarna att nästa blåsa bort. Det är som att all den där energin går in i väggarna. Jag har haft några intensiva jobbdagar i stormen. Tur att man får vara inomhus i alla fall, med ström och internet :)

Metstickan vann över jobbet idag

Suget efter att fara ut på sjön blev för stort idag, så jag var tvungen att skolka lite från jobbet. Fördelen med att bo där andra kommer för att spendera semestern, är att man kan göra de där semesteraktiviteterna när man vill. Trots det blir det alltför sällan som jag spontant åker ut på fjället. Jag har alltid varit riktigt dålig på att skolka, från skolan var jag nästan aldrig borta, och att ta ledigt från jobbet bara för att vara ligger inte för mig. Samvetet ligger på, men faktiskt så fick jobbet stå åt sidan några timmar idag. Det där med att våga släppa jobbet ett tag är nog något som flera av oss måste träna på. Någon katastrof händer sannolikt inte för att du vågar prioritera något annat en stund.

Vädret var inte särskilt märkvärdigt, småkallt för att vara ärlig. Skippade lunchen och satte mig på sjön med metstickan istället. Det blev ett par timmar utomhus, sen kände jag att plikten kallade. Men så skönt att vara ute i dagsljuset en stund!

Dags för något nytt

Sista resan för gamla bilen. Körde från Umeå och hem idag. Nya bilen är redo att tas i bruk. Äntligen. Men först skulle gamla bilen hem. Jag brukar tänka att förr eller senare blir det problem när jag kör ensam. Hittills har det bara blivit problem när jag haft med mig någon i bilen, tack och lov. Förstås var det tvunget att hända något den sista svängen. 

Då jag var fem mil från Tärnaby så krängde bilen till och ville dra till vänster. Jag svor lite över "spåret" i körbanan, men bilen ville inte sluta skaka. Jag insåg att det måste vara en punktering. Mycket riktigt. Jag kom till en korsning så jag kunde svänga av vägen. Där ställde jag mig och var nöjd att jag inte hade en massa packning i vägen i bilen, så jag kunde ta mig ut och konstatera vad som var fel. Och vad gör man när man inser problemet? - Man ringer pappa! Och eftersom jag vet att det är bra att man är två för att lyckas hissa upp den extremt låga bilen, så hängde Mia med. 

Med en del baxande med domkraften först bak, för att kila in plankor, så att man sen kunde höja den fram så kom sen sommardäcket på plats. Bättre än reservdäcket i alla fall. 

Tog mig hem till slut i sakta mak, men nu är det snart dags att säga "Tack!" till den gamla pärlan, eller var det skrutten...? 

Alldeles, alldeles underbart

Jag tycker om vackra ting. Jag kan fascineras mycket av vackra former och mönster. Ofta är det allra vackraste sådant som inte är gjort av människor utan av naturen själv. Naturen är bara vacker utan att göra sig till, bryr sig inte om vad andra tycker, utan bara bjuder på sig själv. 

Häromdagen blev jag helt tagen av mönstret som formats över natten på bilens vindruta. Jag ville nästan inte starta bilen för att förstöra mönstret, men försökte fånga det på bild även om det inte var det lättaste. Tänk så mycket vackert det finns, och så förgängligt det kan vara. 

Fooled pork

Har jag gett upp vegostilen och blivit köttätare? Nej. 

Det senaste året har pulled pork, pulled chicken och annat draget stått på mångas meny på restaurang och hemma. Jag har funderat på hur man kan få till samma sak vegostyle, men visste inte vad man skulle använda för att få till rätt konsistens och smak. Nu har jag hittat det. Jackfruit. Med rätt kryddning. Receptet hittade jag i tidningen Vego, men jag gjorde några små ändringar. Jackfruit fanns uppe på Gränslöst köpcenter i det här området. Så den som vill testa pulled pork utan djurdelar kan göra enligt följande. 

Fooled pork

1 burk Jackfruit i saltlag (alltså inte den i sockerlag)

Grillkrydda

Svartpeppar

Vitpeppar

Salt

Vatten ca 1/2 liter

Häll av saltlagen och skölj fruktbitarna. Stek i stekpanna, krydda med kryddorna. Låt det bli gyllenbrunt, som stekt kött ungefär. Krydda med kryddorna. Häll sen på vatten och låt sjuda under lock i en timme. Häll bort resten av vattnet. Dela sen upp det i bitar pulled pork style. 

Gör en marinad på följande.

1 vitlöksklyfta eller 2 små klyftor

1 liten gul lök 

1/2 dl olivolja

1 msk sojasås

1 msk citronsaft

1/2 dl vatten

Cayenne

Grillkrydda

Oregano

Salt

Svartpeppar

Vitpeppar

Agavesirap

Riv vitlöken och hacka löken fint. Blanda med resten av ingredienserna till marinaden. 

Häll över marinaden över den stekta jackfruiten. Ställ in i ugnen på 200 grader 15-20 minuter. 

Servera med hamburgerbröd, tomater, lök och annat som du vill ha. 

Jätte, jättegott! 

Det börjar närma sig

Här kommer en tjuvtitt på nya bilen som är inne för de sista justeringarna. Snart, snart...

Åh, vad det blåser i träden idag

Jag måste säga att jag fascineras av oväder, snöstorm, spöregn, åska, vilket som går bra. Åtminstone så länge som jag inte måste vara ute mitt i det, men när jag får sitta inomhus, med fungerande el och internet. Då är det mest bara mysigt. Idag har vi ett sånt där rejält oväder, då det bara suger tag och dundrar på utomhus, snön piskar på, virvlar och vänder. Men jag skulle inte vilja var ute på vägarna så jag hoppas det lugnar av snart för nu börjar vårens resor snart.

Första svängen upp på fjället

Årets första sväng upp på fjället blev idag. Redan igår hade vi bestämt att vi skulle ut på fjället idag. Sjön var inte ett alternativ eftersom den fortfarande är full med vatten, så för att slippa ta båten fick det bli fjället.

Lite tveksam blev jag ändå när jag körde till Joeström och tät snö föll. Befarade att det skulle vara värre uppe på fjället, men det var i alla fall inte kallt ute.

Det var bara att kränga på sig alla lager kläder och bege sig ut för att hinna ta vara på de ljusa timmarna. Resan upp blev lite spännande också, när skotern välte längs uppe på en knix, men som tur var inte skoterpulkan där jag och Mia satt. Jag var glad att jag inte satt på skotern idag. Pust!

Med skotern på rätt köl fortsatte vi till fiskestället. Solen kröp fram över horisonten lagom till att vi satte oss till rätta för att fiska. Underbart! Solen ger förstås ingen värme än, men det här hoppfullt att få se den lyfta på ögat.

Med kroken i vattnet fick jag rätt snart ett napp. Tyvärr högg ficken inte tillräckligt för att följa med upp, men den var där tillräckligt ofta för att hålla mitt intresse uppe, jag bytte mellan blänke och mormyska med jämna mellanrum. Tyvärr nöjde sig fisken med att retas med mig den här gången, men I'll be back. Jag nämner inte att Peder var den enda som fick nån fisk...  

Pysslig början

Hade en lugn nyårsafton tillsammans med min kusin Annas familj i deras stuga.

Vi åt nyårsmiddagen hemma hos mina föräldrar för att sedan glida ner till stugan på ishalkan. Där förärades jag ett nytt armband av Annas barn och fick lära mig att det var den senaste trenden att göra smycken av små gummiband, så kvällen ledde vidare till en pysselstund.

Riktigt mysigt var det och ett mycket bra sätt att börja det nya året på!

PS. Glöm inte att kika in på min nya blog om raw food Sophie loves raw.

Virka armband av gummiband är det senaste.