Helena, syrran, kom med en frökatalog och jag blev genast inspirerad. Hon har ett prunkande grönsaksland varje år. Varje år brukar jag ha som experiment att se vad jag möjligtvis kan få att leva. Oftast slutar det med ond, bråd död för de stackars växterna, men det är också lika spännande varje år att göra ett nytt försök. Blommor är jag inte så mycket för att försöka odla. De fyller som ingen funktion. Mer intressant är det med sådant som man skulle kunna äta.
Tomater har jag aldrig fått till, varken från frö eller planta. Plantorna som blev av fröna blev långa och taniga och möglade bort - så då lärde jag mig det - vattna mindre. Morötter och rödbetor blev det inget med heller, bara jord kom upp när man ryckte i bladen. Vinbärsbusken den torkade ihop och dog.
Basilika fick jag i alla fall till och sockerärtor verkar vara odödliga, de slutar aldrig växa istället.
Förutsättningarna för att få något att växa i fjällens växtzon är heller inte de bästa. Hittills har jag mest försökt mig på att odla i rabatten i stan. Jo, min rabatt såg lite annorlunda ut.
Känns som att mer ond, bråd död är att vänta för intet ont anande försöksobjekt i år.
Jonas Gardell påstod å andra sidan att han haft en krukväxt som tog livet av sig genom att hoppa ut genom ett öppet fönster ropandes "Jag vill dö! Jag vill dö!" Det är inte så illa hoppas jag? Hälsningar från Mo i Rana
SvaraRadera