Inte en människa i närheten, trodde jag

Sista dagen på semestern. Inne på de sista timmarna på semestern. Borde kanske ha jobbångest men det har jag inte, fastän jag hade förstås inte sagt nej till några dagar till i stugan. 

Vädermässigt går denna sommar till historien. Jag har verkligen inte saknat att åka utomlands. 

Idag inledde jag dagen med solande, och eftersom vi är i stugan blev det väldigt lättklätt solande. Jag kunde inte låta bli att skratta åt mig själv när jag satt insmord i olja, i bara trosorna, med flugsmällan i högsta hugg för att jaga bort en enveten och närgången geting, lyssnandes på Femtio nyanser (litteratur som jag trodde skulle vara sexig, men mest bara gör mig irriterad, förstår inte hypen över den, ni som läst den förstår dock ytterligare en dimension i det komiska). "Tur att ingen ser mig", tänkte jag. Och nej, det finns inte bildbevis. 

Nöjd över att det inte fanns en människa i stugorna runt omkring satt jag i godan ro i solen, men plötsligt så hörde jag en båt, och motorljudet kom allt närmare. Den var uppenbarligen på väg till vår stuga! Det finns ju några stugor på andra sidan viken, inte att förglömma, och därifrån kom besöket. Det blev förstås ilfart in för att slänga på mig nåt i klädväg. 

Nu, några timmar senare, lite mer anständig, är det dags att dra tillbaka till civilisationen. Nöjd över en härlig semester.