... är väl kanske inte vad jag alltid gör. Ofta rusar bara dagarna förbi och plötsligt är det kväll och man måste skynda sig isäng för att hinna sova några timmar innan det är dags för nästa dag. Samtidigt har jag ambitionen att inte bara rusa genom allt i stressat tillstånd, och jag känner att jag har blivit bättre på det. Jag gillar ett hastigt tempo ibland, men inte stress, om man med stress väger in en negativ påverkan på sitt mentala tillstånd. Igår kväll fick jag dock uppleva ett smärre trauma då jag med plötslig fasa förstod att det som jag trodde var ett hårstrå, som kittlade mot min mage, inte var det. Det var Malins min som fick mig att inse det skräckinjagande faktumet att ett åttabenat kreatur fann det vara en klok idé att ta en kvällspromenad på min lekamen. Den insåg nog sitt misstag då mina armar frenetiskt började veva mot den. Snabbt hamnade den på golvet, men jag kände mig allt annat än lugn, särskilt när Malin påpekade att den var STOR. Tro mig, det finns saker jag inte gillar med Skåne, och oproportionerligt stora kreatur med för många ben är det främsta. Hugaligen. Jag hoppas ni känner min rysning.
Jag lyckades somna till slut och en ny dag tog vid imorse.
Idag blev det kontorsjobb på hotellrummet på förmiddagen, med några saker som behövde bli klara idag. Sen blev det att snabbt byta hotell för en natt, så över med packningen dit, och lunch på centralen och ut till mässan med tåget. Ja, vi ska stå på en mässa med jobbet i två dagar. Jag ska vara där imorgon. Montern behövde bli klar idag, och det blev den, nästan. Några sista justeringar imorgon.
Hann gå en sväng på Emporia innan det var dags att äta och bege sig till hotellet. Hamnade på Vapiano, som betyder (om inte mina bristfälliga italienska-kunskaper sviker mig) "ta det lugnt". Där fick jag även oväntat middagssällskap av några trevliga medutställare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar