Då jag var fem mil från Tärnaby så krängde bilen till och ville dra till vänster. Jag svor lite över "spåret" i körbanan, men bilen ville inte sluta skaka. Jag insåg att det måste vara en punktering. Mycket riktigt. Jag kom till en korsning så jag kunde svänga av vägen. Där ställde jag mig och var nöjd att jag inte hade en massa packning i vägen i bilen, så jag kunde ta mig ut och konstatera vad som var fel. Och vad gör man när man inser problemet? - Man ringer pappa! Och eftersom jag vet att det är bra att man är två för att lyckas hissa upp den extremt låga bilen, så hängde Mia med.
Med en del baxande med domkraften först bak, för att kila in plankor, så att man sen kunde höja den fram så kom sen sommardäcket på plats. Bättre än reservdäcket i alla fall.
Tog mig hem till slut i sakta mak, men nu är det snart dags att säga "Tack!" till den gamla pärlan, eller var det skrutten...?