Leva i sin enkelhet

Såg på Nyhetsmorgon imorse när Per Holknekt talade om att finna sig själv och om hur att vara känd, festa och umgås med eliten inte löser alla problem. Att den som väl är känd upptäcker att man ändå bara är människa. Inget mer än någon annan.

Det som jag fastnade för var något han sa om folk som lever i sin enkelhet. Leva i sin enkelhet. Jag började fundera över vad det egentligen betyder. Jag undrar om det verkligen finns någon som upplever sitt liv som enkelt? Då menar jag inte enkelt materiellt, inte det liv man lever utåt och som uppfattas av andra, utan jag menar så som man själv uppfattar livet. Jag tycker att det verkar som att även om man objektivt sett i någon annans ögon har det enkelt så är inte den subjektiva upplevelsen att det är enkelt. I jämförelse med andra upplever vissa personer objektivt sett större svårigheter än andra, men det förringar ändå inte upplevelsen för någon av de båda.

Istället kanske man ska se på att leva i sin enkelt som motvikt till att leva i svårighet. Enkelhet kan nog bara upplevas av den som upplevt motsvarande vikt svårigheter. Låter det vettigt? Kanske inte, men det var dagens fundering. Jag har inte svaret.

Livet kändes i alla fall rätt enkelt och lätt att leva idag ute i solen på promenad i värmen. Observera livsnjutaren som slängde sig ner på rygg av glädje.