Som
nybörjarbloggare får man ju en del att fundera över ibland. Jag är dessutom
ganska dålig på datorer och social media, är ingen som surfar mycket på nätet
och har koll.
I alla fall
så läste jag en artikel om hur vi tycks ha ett behov av att genom sociala
medier skapa en bild av oss som framgångrika med bra jobb, fint hem, många
vänner och ett aktivt och spännande socialt liv, att vi bygger upp en fasad
inför andra, men att verkligheten ser annorlunda ut och att vi bara bygger upp
en falsk identitet.
Jag har
tagit mig en funderare på det. Jag håller med om att det delvis handlar om att
visa upp en viss yta, men har det inte alltid varit så, att man vill verka lite
bättre och mer spännande än vad man är? Väljer man inte alltid vad man vill
visa upp? Behöver det vara något fel med det? Nil novi sub sole. Inget nytt
under solen. (Har ett visst nörderi för latinska citat). I boken Gryning över Kalahari - hur människan blev
människa av Lasse Berg finns ett stycke om hur vi genom tiderna gjort oss
till för varandra genom att bära vackra dräkter av diverse slag, eller som idag,
märkeskläder eller annat som ska signalera var vi vill höra hemma och att vi
har ett inbyggt behov av att accepteras av gruppen, dvs andra människor, som en
del av att kunna överleva. Vi behöver varandra.
Det är
alltså inget nytt fenomen. Sociala medier har bara gett oss möjligheten till
att fler kan ta del av det. Sen undrar jag också om det verkligen bara är en
yta man visar upp? Är det inte så att det är en del av livet man visar upp,
oftast med fokus på den positiva delen, men likväl en del av livet? Jag tror
att vi ändå har förmåga att förstå att andras liv inte är så glamoröst som det
verkar, inte ens kändisarnas. Jag ser inte utspel i sociala medier som ett sätt
att bygga en falsk identitet, utan bara ett sätt att visa upp en del av vem man
är. Man får ta del av ögonblick från någon annans liv.
En del är
kritiska mot t ex facebook och bloggar och tycker att det är fånigt med små
vardagsuppdateringar. Jag tycker att det
är charmigt och mysigt. Vi gillar att dela med oss. Jag gör det. Om andra vill
ta del av det så får ni gärna göra det. För mig handlar det inte om att bygga
upp en yta, bara dela med mig av små glädjeämnen i vardagen. Delad glädje är
dubbel glädje heter det väl?
Jag startade
egentligen bloggen för att mina vänner ska ha möjlighet att veta lite vad som
händer i mitt liv. Jag är nämligen kass på att höra av mig till mina vänner. Är
inte särskilt förtjust i att tala mycket i telefon, så för mig är det ett sätt att
förmedla till mina vänner vad som händer i mitt liv, även om jag har flyttat
långt från många av dem. Nätet har ju sina fördelar med att världen blir så
mycket mindre. Sen har det visat sig att det är en del andra personer som också
följer min blogg och det tycker jag är roligt.
Summa summarum:
För min del handlar det inte om att bygga upp en polerad yta, utan om möjlighet
att dela med mig av livet, oavsett om det är små eller stora händelser. Visst,
jag väljer vad jag visar upp, men det skiljer sig inget från vad vi alla gör
och alltid har gjort. Det är ändå en del av livets sanning som man tar del av.
