Glädjen över att komma allt längre norrut fick sig en törn då vi tydligen skulle få uppleva Norrland hard core det första vi gör då värmen i bilen slutade att fungera, vilket den gjorde ungefär vid Uppsala. En lång stund ignorerade vi problemet men ju längre norrut vi kom desto kallare blev det. När vi kom till Sundsvall var det fortfarande uthärdligt, men ingen av oss ville sätta oss i den kalla bilen efter att ha varit in på en shoppingtur. Bilen ännu mer fullastad och kallare fortsatte vi norrut. Vi byltade på oss filtar, jackor och annat som fanns till hands. Det var mysigt att vi möttes av allt mer snö, mindre mysigt med den allt mer intensiva kylan.
I Ö-vik stod vi länge på macken och försökte få värmen att funka, fyllde på glykol och körde kupévärmaren. Jag kände dock inte alls för att fortsätta längre när fötterna kändes som isbitar och flera timmar till i bilen kändes outhärdligt.
Jag ringde till min kusin Anna. Sent på kvällskvisten fick de således nattgäster och nu har vi fått upp värmen i kroppen i alla fall. På med mer kläder, sen blir det att fortsätta hemåt. Är man i Norrland så ska det väl kännas?
Det är väl maximal otur att värmen lägger av på en sån långtripp !! Det är ju som du säger en kortare tid kan man väl stå ut men så länge, ja då säger kroppen till slut ifrån! Kram
SvaraRaderaHoppas du snart är hemma efter denna strapats !!!