Efter många om och men

Till slut landade jag på hemmaplan. Det blev en helg hemma hos Helena innan det bar av vidare hemåt. Tur att det finns en Jimmie i familjen som är förste bilfixare! Han fyllde på med några liter glykol och fann att den tog en snabb tur genom slangen i bilen och rakt ut på marken och där gör den ju ingen nytta. Läckage.

Tydligen har vi haft supertur som klarat oss från att stå längsefter vägen med en kokande bil eftersom all kylarvätska runnit ut, eller ja, lite verkar ju ha varit kvar. Där ser man hur lite man förstår om bilar. Man kan inte vara bra på allt.

Jimmie fick ägna söndagseftermiddagen till att plocka isär min bil för att komma åt slangen och laga den, men det fixade han lätt!
Toppen, toppen! Tack, Jimmie!

Söndag kväll kom jag äntligen hem, 466 mil har det gått sen jag åkte den 2 oktober.