Hur man botar en feminist

Jag hälsade på hos en god vän igår och fick denna mycket roande bok, som förstås ligger helt i linje med sånt som intresserar mig. Feminism. 

Det har varit en del rabalder om feminism i media på sistone och uppenbarligen är det olika hur man definierar feminism. För mig handlar det om människors lika värde och rättigheter och många paralleller finns förstås till det jag arbetar med. 

För mig är det självklart att man är eller ska vara feminist. Visst finns det människor som tycker att vissa är bättre än andra och har mer rätt till samhället än andra, men i min värld göre de sig icke besvär, även om de har en tendens att inta viss mark och få följare i dagens samhälle. De som helst klappar mig på huvudet och inte ser mig som fullvärdig medborgare av olika anledningar. De som inte välkomnar mig som sin jämlike är inte välkomna av mig heller, men jag ser helst att vi välkomnar varandra och är öppna för varandras olikheter och likheter. Jag kan bara konstatera: Jag är en obotlig feminist! 

Making senses

I fredags var jag på teater i Umeå för att se min vän Camilla spela i en föreställning som heter Making senses. Jag var rätt trött innan jag åkte dit eftersom jag någon timme innan hade kommit från Stockholm där jag varit i tre dagar för att jobba, men att gå på teatern made sense, så att säga. Det var en kick att gå dit, se en bra föreställning och träffa flera vänner som var där.

Föreställningen sker genom ett samarbete mellan Ögonblicksteatern och Al Harah Theatre. Den baserar sig på intervjuer med kvinnor med funktionsnedsättning och handlar om sex olika kvinnor med olika funktionsnedsättningar och om livet, hopp, drömmar och besvikelser. Språken som blandas är svenska, arabiska, engelska och teckenspråk, som går ihop i en läcker kombination.   

Jättebra föreställning som rekommenderas! På Biljettcentrum hittar du biljetter.

Busy doing nothing at all

Melodifestivalen igår. Ett program som jag brukar se fastän jag egentligen inte är så engagerad och jag har sällan nån favortilåt heller. Jag var inte engagerad igår heller, men jag såg programmet. Utomhus var det ett riktigt snöoväder, för att inte säga storm, så någon annan aktivitet än tv-tittade var inte på tal. Bara att hålla sig hemma.

Idag känns dagen som titeln på den som blev tvåa igår. Precis. Jag tänker göra ingenting. För det mesta får jag dåligt samvete för sådana dagar. Va, är det verkligen ok att inte göra något särskilt?! Jag ska försöka. Kanske blir det ett litet träningspass i alla fall, men i övrigt inte så mycket. Kanske se nåt på paralympics, men det är ju sport och sport tillhör ju inte heller det som engagerar mig mest. Vi får se. Jag ska inte jobba, tror jag.

Äta mat behöver jag göra i alla fall. På Nyhetsmorgon visar de mat från Green Kitchen Stories, en superhärlig blogg som jag brukar läsa. För er som vill ha mer matinspiration, kolla in Nouveauraw och säg att du inte blir lite sugen på att testa raw food. Vem behöver kött egentligen?

Nu ska jag göra ingenting. Ha en trevlig söndag!

En tugga sjödjävel

Igår blev det en tur till vår närmsta stad, Mo i Rana. Det var en ganska grå och trist dag så det passade bra att åka iväg och göra nåt trevligt, dvs hälsa på mina vänner. Kunde inte låta bli att ta kort på deras utsikt. Den är mäktig, även om vädret var grått. Svårt att förmedla storslagenheten genom fotot. 

Och så bjöds det på breiflabb, eller sjödjävel. Googla för att se vad det är om du inte vet. Gott var det! 

En trevlig och välbehövlig tripp.